the happy birthday kid

det är en solig höstdag, året är 2007 o jag o mina två klasskamrater är ute på stan för att ännu en gång göra en töntig film till vår redovisning. den här gången skulle vi visa den på latinlektion o vi hade blivit tillägnade ämnena tvätt o matlagning på romarnas tid. för er som inte är så insatta i detta oerhört intressanta ämne så kan jag avslöja att de använde stenugn till maten o piss som tvättmedel. eftersom vi inte är eller var helt korkade på den tiden heller förstod vi genast att om vi gör en film om piss borde det bli kul. o genast var vi igång. vi började med att låta stadens stolhet tage danielsson-statyn lämna ett pissbidrag, sen gick vi vidare till en pizzeria där vi skämde ut oss själva totalt samt generade pizzabagaren oerhört. vidare gick till en kemtvätt o frågade varför dom inte använde piss som tvättmedel. därefter gick vi ut på stan för att hitta ytterligare offer att föreviga o sedan visa upp inför hela klassen. o vilken fullträff vi fick syn på. där stod han, iklädd grön jacka o ett block i handen, greenpeace-killen. hur många gånger han man inte blivit stoppad av en sån, lyssnat på en lång jävla utlägggning o sen blivit bedd att skänka ett bidrag. mohaha tänkte vi, det är inte mer än rätt att han ska bli utsatt av oss. så jag gick fram, presenterade mig, sa att det såg ut som att han hade hjärtat på rätt ställe o frågade om han var miljömedveten. självklart var han det o jag drog allt om romarnas miljövänliga sätt att tvätta med piss istället för kemikalier. coolt tänkte han o jag passade på att sträcka fram en kruka o fråga om han hade lust att lämna ett pissbidrag. smått chockerad stammade han fram att han precis lättat på trycket.

för övrigt kan jag avslöja att filmen blev en total flopp. bandet hackade så mycket att vi var tvungna att stänga av den o istället berätta om när vi gjorde filmen. konstigt nog tycktes ingen tycka det var alls lika kul som vi, som vanligt alltså.