frust
Mina två projekt har startat och jag har tillbringat mycket till på universitetet. Projekten verkar kul, studenterna är snälla om även om de inte är överdrivet inbjudande och jag är frustrerad. Frustrerad över att inte kunna uttrycka mig som vanligt i en gruppdiskussion. Jag hänger med i diskussion och förstår allt men behöver alltid tio sekunder extra för att hinna översätta, fundera, formulera och översätta mina tankar igen innan nåt kan komma ut. Det är frustrerande att inte kunna välja sin roll i grupparbetet, min språkförmåga för det åt mig. Det är frustrerande att bli uppfattad annorlunda på grund av mina begränsningar att uttrycka mig. Jag känner igen det från tidigare vistelser i landet. Men efter detta år har jag lärt mig att inte låta någon annan definiera mig. Definitioner är ändå inget att ha. Även min löpning har varit utsatt för frustration. Jag klarar inte av att springa själv. Jag tror jag är mentalt skadad efter femton år av orientering och en karta i min hand. Efter femton minuter löpning är min hjärna totalt uttråkad och säger till mina ben att det är meningslöst att springa. Jag har dock hittat två löparkompisar som jag försöker dejta då och då. När vi springer ihop fungerar min frustration som bränsle istället och jag känner mig stark.
Häromdagen åkte vi till en enorm sanddyna en timme från Bordeaux. Så oerhört vackert med ett berg av sand. Vattnet var varmt och jag och Julie badade länge, det blev årets första Oktoberdopp. Att släppa benen fria och liksom låta dem rulla ner för den gigantsika sanddynan var obeskrivligt. Jag kände mig fri som en fågel.
Hösten börjar komma hit och jag har till och med använt strumpbyxor en gång. Löven börjar gulna och luften luktar gott. Livet är fint men jag saknar er. Kom och hälsa på!
Inskriven!
Pusselbitar börja falla på plats här. Jag har nu ett fransk bankkonto, bankkort och givetvis ett franskt checkhäfte. Veckans fokus har varit att försöka skriva in sig på kurser. Det har inte varit lätt, den franska administrationen lever upp till sitt rykte. Schemat för kurserna som börjar nästa vecka är ännu inte fastställt, vilket har försvårat processen för mig en aning. Jag vet dock av erfarenhet att även om det kan vara oerhört krångligt och omständigt att genomföra saker här så är allt möjligt. Alla regler går komma runt, det gäller bara att luska ut vägen. Därför har jag under veckan gjort en liten tour de france för att snacka med alla som möjligtvis vet något om kurserna som börjar nästa vecka. Alla jag pratade med gav mig namnet på någon annan jag kunde söka upp. När jag kom till den femte personen fick jag namnet på personen jag började fråga. Där fick jag nog och lyckades boka in ett möte med person nummer fem. Efter att tillsammans med Roland, en tysk som också pluggar Paysage, lagt pussel med alla scheman i timmar skrev jag idag in mig på mina kurser. Det blev till sist två större projekt, ett i urban miljö och ett på landsbygden, en liten kurs i landskapsarkeologi, en kurs i land-art med konststudenter på beaux-arts, en workshop i en grotta och tillsist en teckningskurs som jag redan börjat. HURRA!
Min schema ser inte allt för späckat ut vilket jag hoppas gör att jag har mycket tid för livsnjuteri och besök. Jag har dessutom semester en vecka till och höstlov senare under terminen.
En klassisk söndagsfrulle på marknaden precis där vi bor
Bordeaux
En utflykt med teckningskursen till St Emilion, en liten by omgiven av vingårdar.
Mademoiselles L (Lena) tar vinpaus i skissandet
en liten hund och hens låtsaskomis
frågan lyder
om några dagar drar jag söderut, till toulouse. jag har i princip inte en aning om ett skit, bara att jag ska bo med en katt vid namn Zabou, o att det är nära till Lidl, yes! men frågor har jag några på lager.
är alla fransyskor BF's?
vart säljs den godaste pain au chocolate?
vilket vin är billigast?
är alla fransoser snygga svin?
kommer Zabou klösa eller spinna?
kommer jag hitta nånstans, med tanke på mitt obefintliga lokalsinne?
hur lång tid tar det innan jag har en baguette under armen?
kommer alla andra också ha basker på sig?
o kanske nånstans den mest betydelsefulla frågan;
HUR FAN TALAR MAN FRANSKA?
är alla fransyskor BF's?
vart säljs den godaste pain au chocolate?
vilket vin är billigast?
är alla fransoser snygga svin?
kommer Zabou klösa eller spinna?
kommer jag hitta nånstans, med tanke på mitt obefintliga lokalsinne?
hur lång tid tar det innan jag har en baguette under armen?
kommer alla andra också ha basker på sig?
o kanske nånstans den mest betydelsefulla frågan;
HUR FAN TALAR MAN FRANSKA?
ragge?
överlevnadstips
den kan slå till mot oss när som helst, likt en tsunami sköljer den över oss utan förvarning, hungern. och eftersom jag själv också ibland trillar i båten tänkte jag bjuda er på några matnyttiga tips:
- ha alltid en gaffel i väskan, eller nära till hands. även en sax kan vara bra att ha, ifall födan är svåråtkomlig.
- var inte kräsen, det mesta går att äta. det gäller bara att ha ett öppet sinne, tänk utanför lådan o testa dig fram.
- släng aldrig mat, då kommer du till karmafallet, precis som jossi i bröderna lejonhjärta. spy hellre upp den senare, då har du iallafall kännt smaken av den (två gånger)
- få andra att tappa aptiten, exempelvis genom att prata om äckliga saker, o ät sedan upp deras rester.
- ät i förebyggande syfte samt gör som våra gnagande små vänner; hamstra när möjligheten finns (speciellt när det är gratis). du får alltid plats med en extra köttbulle i väskan.
- ha alltid en gaffel i väskan, eller nära till hands. även en sax kan vara bra att ha, ifall födan är svåråtkomlig.
- var inte kräsen, det mesta går att äta. det gäller bara att ha ett öppet sinne, tänk utanför lådan o testa dig fram.
- släng aldrig mat, då kommer du till karmafallet, precis som jossi i bröderna lejonhjärta. spy hellre upp den senare, då har du iallafall kännt smaken av den (två gånger)
- få andra att tappa aptiten, exempelvis genom att prata om äckliga saker, o ät sedan upp deras rester.
- ät i förebyggande syfte samt gör som våra gnagande små vänner; hamstra när möjligheten finns (speciellt när det är gratis). du får alltid plats med en extra köttbulle i väskan.
ännu en helt ny karriär
det hör inte till vanligheterna att jag använder ord som varierande o utmanande om mitt jobb. men efter de senaste två dagarna är jag fullt beredd att ta till dessa adjektiv när jag nästa gång ska ge en målande beskrivning av mitt meningsfulla arbete. i vanliga fall består arbetsuppgifterna i att trycka på en knapp. knapptryckandet brukar jag varva med att smsa sönder min vänner samt ibland gå på toa eller fylla på min vattenflaska. lite enformigt kan tyckas, men denna vecka har jag fått sätta tänderna i utmanande uppgifter av en helt annan dimension. jag har lämnats helt åt mitt eget öde, utan en enda arbetsuppgift. yes! så nu ägnar jag istället dagarna åt att smsa sönder mina vänner ännu mer, gå på toa eller fylla på vattenflaskan lite oftare o dessutom känna mig totalt meningslös. jag har dock redan märkt att jag börjat utvecklas avsevärt under denna tid. jag har blivit mycket snabbare på att knappa på mobilen, utvecklat en känsligare blåsa o blivit världsmästare på att försöka peppa mig själv att inte gå hem/sjukskriva mig/somna/dö.
precis som en gammal vän sa när han började tröttna på sin flickvän; variato delectat!
snart kan jag extraknäcka som hejaklacksledare
precis som en gammal vän sa när han började tröttna på sin flickvän; variato delectat!
snart kan jag extraknäcka som hejaklacksledare
att ge o ta, relationer, ost, vin o ett rött äpple
en gång i en svunnen tid träffade jag sveriges röda äpple / ostarnas största avnjutare göran persson i egen hög person. mötet gick till o med så pass långt att vi förde en konversation. man kan alltså utan att överdriva säga att vi har en fin vänskaplig relation. relationer ska man vara rädd om, det gäller att hålla kontakten för att hålla dom vid liv. eftersom det gått alldeles för lång tid sedan jag såg göran så var det ju verkligen på tiden att hälsa på honom i sitt lilla torp.
så jag o grabbarna grus åkte alltså till övre torp för att förhoppningsvis hitta en stor ostätandes man, kanske skulle han bjuda på en kant om vi hade tur. när vi väl kom dit verkade det tyvärr som om osten var slut, för göran var inte hemma (uppenbarligen på väg för att köpa mer ost). vi körde iaf upp bilen på gården, ut kommer frugan anitra med händerna på höfterna o ser sur ut när hon får syn på oss (uppenbarligen besviken på att det inte var göran med osten, eftersom hon redan korkat upp vinet). en av grabbarna i bilen lider av grav kärringskräck o får vid syn på anitras sura min totalpanik. det hela yttrar sig i att han börjar skrika, gömmer händerna i ansiktet o vädjar att vi ska vända om. sagt o gjort, chaffören vände snyggt o fint fordonet o vi körde ut från uppfarten igen. när grabben i baksätet lyckas återfå förståndet och vågar titta fram bakom sina händer igen inser han direkt vad han ställt till med. han har sabbat chansen att bjuda in sig hos självaste göran p o anitra. tack vare detta utbrott hade vi alltså alla fyra gått miste om både vin o ost.
men skam den som ger sig tänkte vi o parkerade ovanför uppfarten o väntade på att göran skulle komma hem. tyvärr verkade det som om göran just denna dag hade lite beslutsångest i ostdisken, alternativt hamnat i matkoma, då han inte dök upp.
dålig stil av göran måste jag säga, relationer bygger faktiskt på att ge o ta. o om han inte ger mig nån ost, kan jag ju omöjligt ta den. så skärpning göran! du måste lära dig att ge, ge o ge o inte bara ta, ta o ta all ost själv. nästa gång vill jag ha en fet jävla ostbricka uppdukad när jag kommer på återbesök.
så jag o grabbarna grus åkte alltså till övre torp för att förhoppningsvis hitta en stor ostätandes man, kanske skulle han bjuda på en kant om vi hade tur. när vi väl kom dit verkade det tyvärr som om osten var slut, för göran var inte hemma (uppenbarligen på väg för att köpa mer ost). vi körde iaf upp bilen på gården, ut kommer frugan anitra med händerna på höfterna o ser sur ut när hon får syn på oss (uppenbarligen besviken på att det inte var göran med osten, eftersom hon redan korkat upp vinet). en av grabbarna i bilen lider av grav kärringskräck o får vid syn på anitras sura min totalpanik. det hela yttrar sig i att han börjar skrika, gömmer händerna i ansiktet o vädjar att vi ska vända om. sagt o gjort, chaffören vände snyggt o fint fordonet o vi körde ut från uppfarten igen. när grabben i baksätet lyckas återfå förståndet och vågar titta fram bakom sina händer igen inser han direkt vad han ställt till med. han har sabbat chansen att bjuda in sig hos självaste göran p o anitra. tack vare detta utbrott hade vi alltså alla fyra gått miste om både vin o ost.
men skam den som ger sig tänkte vi o parkerade ovanför uppfarten o väntade på att göran skulle komma hem. tyvärr verkade det som om göran just denna dag hade lite beslutsångest i ostdisken, alternativt hamnat i matkoma, då han inte dök upp.
dålig stil av göran måste jag säga, relationer bygger faktiskt på att ge o ta. o om han inte ger mig nån ost, kan jag ju omöjligt ta den. så skärpning göran! du måste lära dig att ge, ge o ge o inte bara ta, ta o ta all ost själv. nästa gång vill jag ha en fet jävla ostbricka uppdukad när jag kommer på återbesök.
en helt ny karriär
jag har på senare tid börjat göra karriär i etern. o jag har dessvärre precis som många andra människor i början av sin stora karriär stött på lite motstånd.
det hela började med att jag anmälde mig till christer i p3´s tävling 'spik i foten', en tävling om värsta sommarjobbet.
efter redaktionen läst min målande beskrivning om hur jag dagarna i ända sitter o knappar på samma knapp varje dag, alternativt skriver exakt samma mening hela dan, samt läst om mina kroppsliga åkommor såsom ryggont som kan utvecklas till avdomning av diverse leder, träningsvärk i överarmarna och en extremt maniskt blick ringde de upp mig för att meddela att det tyckte att jag skulle vara med i tävlingen. självklart ville jag det, vem vill inte vara bitter o cynisk inför hela sverige? den stora dagen kom o jag förberedde mig hela dagen genom att verkligen känna efter hur jävligt jag hade det. när programmet väl började satt jag i en bil med några vänner. för att inte riskera att befinna oss mitt på motorvägen när jag skulle vara med parkerade vi på en mack o väntade på samtalet. vi väntade o väntade, o svettades o svettades. o dom jävlarna ringde inte! snacka om sabotörer. här har jag precis kommit till skott med min fina radiokarriär o så drar dom mig vid näsan.
men tji fick lisa från christerredaktionen som inte höll sitt löfte då jag i programmet innan lyckades med att önska en låt, samt få hela motiveringen uppläst. där har du lisa-fisa!
för er som missade min radiodebut kan ni läsa motiveringen nedan:
Min syster som jag saknat till vansinne flyttar snart hem från Peking efter ett och ett halv år där. Det betyder att vi äntligen kan göra allt det där vi brukar göra igen; dricka kaffe vid ån, ta en promenad på kvällen, äta nybakt banankaka med mjölk, citera alla filmer vi växte upp med, jaga varandra hysteriskt runt köksön, bråka om kläder vi lånat av varandra, bli jagade av en galen man i permamobil och åka en lång omväg när vi ska handla till The Thief med Infinite Mass på högsta volym.
Därför vill jag önska The Thief med Infinite Mass. För att min syster äntligen kommer hem!
nu ska jag vässa mina armbågar lite till o mejlbomba lisa-fisas arbetskamrater i alla program, varje dag, hela dan. det gäller att göra sin röst hörd!
det hela började med att jag anmälde mig till christer i p3´s tävling 'spik i foten', en tävling om värsta sommarjobbet.
efter redaktionen läst min målande beskrivning om hur jag dagarna i ända sitter o knappar på samma knapp varje dag, alternativt skriver exakt samma mening hela dan, samt läst om mina kroppsliga åkommor såsom ryggont som kan utvecklas till avdomning av diverse leder, träningsvärk i överarmarna och en extremt maniskt blick ringde de upp mig för att meddela att det tyckte att jag skulle vara med i tävlingen. självklart ville jag det, vem vill inte vara bitter o cynisk inför hela sverige? den stora dagen kom o jag förberedde mig hela dagen genom att verkligen känna efter hur jävligt jag hade det. när programmet väl började satt jag i en bil med några vänner. för att inte riskera att befinna oss mitt på motorvägen när jag skulle vara med parkerade vi på en mack o väntade på samtalet. vi väntade o väntade, o svettades o svettades. o dom jävlarna ringde inte! snacka om sabotörer. här har jag precis kommit till skott med min fina radiokarriär o så drar dom mig vid näsan.
men tji fick lisa från christerredaktionen som inte höll sitt löfte då jag i programmet innan lyckades med att önska en låt, samt få hela motiveringen uppläst. där har du lisa-fisa!
för er som missade min radiodebut kan ni läsa motiveringen nedan:
Min syster som jag saknat till vansinne flyttar snart hem från Peking efter ett och ett halv år där. Det betyder att vi äntligen kan göra allt det där vi brukar göra igen; dricka kaffe vid ån, ta en promenad på kvällen, äta nybakt banankaka med mjölk, citera alla filmer vi växte upp med, jaga varandra hysteriskt runt köksön, bråka om kläder vi lånat av varandra, bli jagade av en galen man i permamobil och åka en lång omväg när vi ska handla till The Thief med Infinite Mass på högsta volym.
Därför vill jag önska The Thief med Infinite Mass. För att min syster äntligen kommer hem!
nu ska jag vässa mina armbågar lite till o mejlbomba lisa-fisas arbetskamrater i alla program, varje dag, hela dan. det gäller att göra sin röst hörd!
den stora BF-galan
motiveringen lyder:
efter flera års hårt arbete har denna kärring lyckats samla på sig ett flertal meriter o uttalande som alla platsar under rubriken 'saker jag gjort för att få andra människor att lida'. med telefonen i högsta hugg sitter hon dagligen o hånar o dissar patienter läkartider hejvilt, alltid med samma argument; ta smärtstillande i några dagar så blir det bättre. detta trots att man har haft ont i ett års tid. när hon dessutom efter att jag krävt att få träffa en läkare frågar mig; " o vad hade du tänkt att han ska göra då?" är titeln helt klart hennes.
trumvirvel...
ooo dagens/veckans/månaden/årets/århundradets/jordens största BF är:
vårdcentralens telefonist!
o första pris i årets BF-gala är 3xsmärtstillande varje dag i ETT års tid, grattis för fa-an!
bara en liten liten tupplur
ibland kan man ju inte låta bli att sova en liten stund, det är nästan aldrig opassande att vila med ögonen lite, jag har under åren lyckats samla på mig en rad fina mer eller mindre passande powenaps:
- på tjockmattan under en idrottslektion
- på första dejten
- på andra dejten (vaknade o insåg att jag dreglat på motparten)
- dubbelvikt i ett väntrum till en norsk sjukgymnast
- dubbelvikt i ett väntrum på sjukhuset i Byron Bay, Australien
- under en dödsfärd med en galen taxichaffis till kinesiska muren
- på toaletten på jobbet
- stående under en konsert med justice
som avslutning ett litet citat av ragge angående hans eftermiddagstupplurar på helgerna när han ligger på rygg i soffan i två timmar o viftar på tårna; "det är den bästa stunden på heeeela dan"
wööhöööhöö who's got the crack?
idag var det dags igen för min rygg att ta mig på nya äventyr. det var hela tre år sen hela spektaklet började med lite knakningar i den. efter klagomål från min närmaste omkrets uppsökte jag då en sjukgymnast, o på köpet fick jag en grek. undersökningen innehöll lite av varje faktiskt. det började med att jag la mig på ett massagebord, sjukgymnasten tryckte på min rygg med hela sin kroppstyngd, jag försökte hålla inne luften i mina lungor, jag misslyckades att hålla inne luften i mina lungor. det hela resulterade i att det lät som om jag låg o stönade. jag låg alltså halvnaken i ett rum o stönade med en sjukgymnast o en grek. dessutom försökte sjukgymnasten att förklara det hela för greken på engelska; "she got some cracking in her back"
nästa lilla anekdot utspelar sig i norge. efter ganska hårt arbete i några veckor o en kost på enbart gröt varvat med pasta började den jävlas med mig igen. jag uppsökte en norsk sjukgymnast vid namn alfred o med tatueringstidningar i väntrummet. han tejpade halva mig med smurfblå tejp, gav mig massage så jag började stortjuta utan att han märkte det, han skämdes o bad om ursäkt samt torkade bokstavligen mina tårar o stack nålar i ryggen på mig nästa gång istället.
o så kommer vi till dagens äventyr, denna gången hos en kiropraktor. o den här gången varken tjöt jag eller stönade, inte heller stod det en grek gömd i ena hörnet. däremot fick jag ta på mig världens största nattlinne o få nåt som liknade en elektronisk roller rullad längs ryggraden. dessutom lyckades jag med bragden att inte ha tillräckligt med pengar på kontot för att betala för mig.
nästa vecka fortsätter den spännande resan, vad ska hända härnäst?
nästa lilla anekdot utspelar sig i norge. efter ganska hårt arbete i några veckor o en kost på enbart gröt varvat med pasta började den jävlas med mig igen. jag uppsökte en norsk sjukgymnast vid namn alfred o med tatueringstidningar i väntrummet. han tejpade halva mig med smurfblå tejp, gav mig massage så jag började stortjuta utan att han märkte det, han skämdes o bad om ursäkt samt torkade bokstavligen mina tårar o stack nålar i ryggen på mig nästa gång istället.
o så kommer vi till dagens äventyr, denna gången hos en kiropraktor. o den här gången varken tjöt jag eller stönade, inte heller stod det en grek gömd i ena hörnet. däremot fick jag ta på mig världens största nattlinne o få nåt som liknade en elektronisk roller rullad längs ryggraden. dessutom lyckades jag med bragden att inte ha tillräckligt med pengar på kontot för att betala för mig.
nästa vecka fortsätter den spännande resan, vad ska hända härnäst?
ett varmt välkomnande tillbaka
efter ett halvårs semester var jag idag tillbaka i kneget o började sommarjobba igen. dagen till ära var följande ämnen på tapeten under lunchen:
1/ hur hemskt o jobbigt det är att backpacka, speciellt o dela sovsal med andra okända människor
2/ hur konstigt det är att man åker till australien när nya zeeland är så mycket bättre, inga farliga djur alls
3/ hur kina verkligen inte känns som ett lockande resmål, indien ska det va
saker jag har gjort det senaste halvåret är:
1/backpackat, speciellt delat sovsal med andra okända människor
2/ varit i australien o inte nya zeeland
3/ varit i kina o inte i indien
dock fanns det många ljusglimtar under dagen:
1/ när jag fick en arbetsuppgift
2/ när cottoneyed joe börjades spelas i mina öron
3/ när jag gick hem
1/ hur hemskt o jobbigt det är att backpacka, speciellt o dela sovsal med andra okända människor
2/ hur konstigt det är att man åker till australien när nya zeeland är så mycket bättre, inga farliga djur alls
3/ hur kina verkligen inte känns som ett lockande resmål, indien ska det va
saker jag har gjort det senaste halvåret är:
1/backpackat, speciellt delat sovsal med andra okända människor
2/ varit i australien o inte nya zeeland
3/ varit i kina o inte i indien
dock fanns det många ljusglimtar under dagen:
1/ när jag fick en arbetsuppgift
2/ när cottoneyed joe börjades spelas i mina öron
3/ när jag gick hem
konsten att göra en tavla
(grattis evve 20 år)
aha!
häromveckan pratade morsan stolt om min fars insats på jobbet som gett honom löneökning. jaha tänkte jag, inte visste jag att han hade så speciella uppgifter. vidare fick jag veta att han satt inne med en viss spetskompetens. jaha tänkte jag igen, inte visste jag att han hade spetskompetens. sen dess har jag börjat bli lite nyfiken på vad han gör där på jobbet egentligen, hur hans arbetsdag ser ut, vilka uppgifter han har osv. detta har gnagt lite i bakhuvet de senaste veckorna men jag har såklart inte frågat, istället har jag låtsats som om jag är fullt medveten om vad han gör om dagarna.
men igår fick jag äntligen honom att uttala sig själv i frånga utan att behöva be om det( yes!). hela situationen utveckalde sig när jag behövde hjälp med några fysikuppgifter. han avslöjde sig då direkt med att säga att han sitter heeela dagarna på jobbet o skruvar med högerhanden i luften. han demonstrerade även rörelsen för mig upprepade gånger, o jag måste säga att det är en lättnad att veta vad han gör på jobbet, hur man får löneökning o hur man gör fysik lite roligare (genom att föreställa sig honom skruva på jobbet, hela tiden, hela dan)
tack farsan!
maktfulla män
ibland har det hänt att jag vaknat upp mitt i natten stortjutandes, sträckt mig efter isbjörnen, kramat honom hårdare än vanligt, och sen somnat om.
detta har var jag kan minnas hänt två gånger det senaste året, och det råkar vara så att båda händelserna har en gemensam nämnare; maktfulla män, som beter sig som svin såklart. klassiskt liksom.
första gången utspelade sig drömmen i kina. min syster hade precis flyttat dit o fått jobb på ett risfält. ett hård och skoningslöst yrke, hon spenderade hela dagarna på ett blött risfält, iklädd en stor kineshatt och solens starka strålar i stekades i nacken. hennes rygg var som Quasimodos och brännan var inte direkt snygg. hennes chef var en fet kines som behandlade henne som skit, o en dag körde han över henne, med en bil. vad han nu fick den ifrån? jag vaknade iallafall av mina egna hulkningar.
den andra gången var det jag själv som var huvudpersonen. det var första dagen på mitt framtida sommarjobb, chefen skulle precis ge mig mina allra första arbetsuppgifter, en lista på saker att göra på ett vitt a4. han sträckte fram det till mig, och jag började sträcka ut handen för att ta emot det. när mina fingrar precis ska snudda vi papperskanten rycker han pappret ifrån mig, hånskrattar mig i ansiktet och säger; mohahah, vi har inget jobb till dig, så stick!
jag ger honom en fetingutskällning förstås, går ut därifrån med hedern i behåll, lägger mig på marken o börjar hulka. sen vaknar jag av mina egna hulkningar
jag ser verkligen fram emot första dagen på jobbet nu.
detta har var jag kan minnas hänt två gånger det senaste året, och det råkar vara så att båda händelserna har en gemensam nämnare; maktfulla män, som beter sig som svin såklart. klassiskt liksom.
första gången utspelade sig drömmen i kina. min syster hade precis flyttat dit o fått jobb på ett risfält. ett hård och skoningslöst yrke, hon spenderade hela dagarna på ett blött risfält, iklädd en stor kineshatt och solens starka strålar i stekades i nacken. hennes rygg var som Quasimodos och brännan var inte direkt snygg. hennes chef var en fet kines som behandlade henne som skit, o en dag körde han över henne, med en bil. vad han nu fick den ifrån? jag vaknade iallafall av mina egna hulkningar.
den andra gången var det jag själv som var huvudpersonen. det var första dagen på mitt framtida sommarjobb, chefen skulle precis ge mig mina allra första arbetsuppgifter, en lista på saker att göra på ett vitt a4. han sträckte fram det till mig, och jag började sträcka ut handen för att ta emot det. när mina fingrar precis ska snudda vi papperskanten rycker han pappret ifrån mig, hånskrattar mig i ansiktet och säger; mohahah, vi har inget jobb till dig, så stick!
jag ger honom en fetingutskällning förstås, går ut därifrån med hedern i behåll, lägger mig på marken o börjar hulka. sen vaknar jag av mina egna hulkningar
jag ser verkligen fram emot första dagen på jobbet nu.
