att ge o ta, relationer, ost, vin o ett rött äpple
en gång i en svunnen tid träffade jag sveriges röda äpple / ostarnas största avnjutare göran persson i egen hög person. mötet gick till o med så pass långt att vi förde en konversation. man kan alltså utan att överdriva säga att vi har en fin vänskaplig relation. relationer ska man vara rädd om, det gäller att hålla kontakten för att hålla dom vid liv. eftersom det gått alldeles för lång tid sedan jag såg göran så var det ju verkligen på tiden att hälsa på honom i sitt lilla torp.
så jag o grabbarna grus åkte alltså till övre torp för att förhoppningsvis hitta en stor ostätandes man, kanske skulle han bjuda på en kant om vi hade tur. när vi väl kom dit verkade det tyvärr som om osten var slut, för göran var inte hemma (uppenbarligen på väg för att köpa mer ost). vi körde iaf upp bilen på gården, ut kommer frugan anitra med händerna på höfterna o ser sur ut när hon får syn på oss (uppenbarligen besviken på att det inte var göran med osten, eftersom hon redan korkat upp vinet). en av grabbarna i bilen lider av grav kärringskräck o får vid syn på anitras sura min totalpanik. det hela yttrar sig i att han börjar skrika, gömmer händerna i ansiktet o vädjar att vi ska vända om. sagt o gjort, chaffören vände snyggt o fint fordonet o vi körde ut från uppfarten igen. när grabben i baksätet lyckas återfå förståndet och vågar titta fram bakom sina händer igen inser han direkt vad han ställt till med. han har sabbat chansen att bjuda in sig hos självaste göran p o anitra. tack vare detta utbrott hade vi alltså alla fyra gått miste om både vin o ost.
men skam den som ger sig tänkte vi o parkerade ovanför uppfarten o väntade på att göran skulle komma hem. tyvärr verkade det som om göran just denna dag hade lite beslutsångest i ostdisken, alternativt hamnat i matkoma, då han inte dök upp.
dålig stil av göran måste jag säga, relationer bygger faktiskt på att ge o ta. o om han inte ger mig nån ost, kan jag ju omöjligt ta den. så skärpning göran! du måste lära dig att ge, ge o ge o inte bara ta, ta o ta all ost själv. nästa gång vill jag ha en fet jävla ostbricka uppdukad när jag kommer på återbesök.
så jag o grabbarna grus åkte alltså till övre torp för att förhoppningsvis hitta en stor ostätandes man, kanske skulle han bjuda på en kant om vi hade tur. när vi väl kom dit verkade det tyvärr som om osten var slut, för göran var inte hemma (uppenbarligen på väg för att köpa mer ost). vi körde iaf upp bilen på gården, ut kommer frugan anitra med händerna på höfterna o ser sur ut när hon får syn på oss (uppenbarligen besviken på att det inte var göran med osten, eftersom hon redan korkat upp vinet). en av grabbarna i bilen lider av grav kärringskräck o får vid syn på anitras sura min totalpanik. det hela yttrar sig i att han börjar skrika, gömmer händerna i ansiktet o vädjar att vi ska vända om. sagt o gjort, chaffören vände snyggt o fint fordonet o vi körde ut från uppfarten igen. när grabben i baksätet lyckas återfå förståndet och vågar titta fram bakom sina händer igen inser han direkt vad han ställt till med. han har sabbat chansen att bjuda in sig hos självaste göran p o anitra. tack vare detta utbrott hade vi alltså alla fyra gått miste om både vin o ost.
men skam den som ger sig tänkte vi o parkerade ovanför uppfarten o väntade på att göran skulle komma hem. tyvärr verkade det som om göran just denna dag hade lite beslutsångest i ostdisken, alternativt hamnat i matkoma, då han inte dök upp.
dålig stil av göran måste jag säga, relationer bygger faktiskt på att ge o ta. o om han inte ger mig nån ost, kan jag ju omöjligt ta den. så skärpning göran! du måste lära dig att ge, ge o ge o inte bara ta, ta o ta all ost själv. nästa gång vill jag ha en fet jävla ostbricka uppdukad när jag kommer på återbesök.
en helt ny karriär
jag har på senare tid börjat göra karriär i etern. o jag har dessvärre precis som många andra människor i början av sin stora karriär stött på lite motstånd.
det hela började med att jag anmälde mig till christer i p3´s tävling 'spik i foten', en tävling om värsta sommarjobbet.
efter redaktionen läst min målande beskrivning om hur jag dagarna i ända sitter o knappar på samma knapp varje dag, alternativt skriver exakt samma mening hela dan, samt läst om mina kroppsliga åkommor såsom ryggont som kan utvecklas till avdomning av diverse leder, träningsvärk i överarmarna och en extremt maniskt blick ringde de upp mig för att meddela att det tyckte att jag skulle vara med i tävlingen. självklart ville jag det, vem vill inte vara bitter o cynisk inför hela sverige? den stora dagen kom o jag förberedde mig hela dagen genom att verkligen känna efter hur jävligt jag hade det. när programmet väl började satt jag i en bil med några vänner. för att inte riskera att befinna oss mitt på motorvägen när jag skulle vara med parkerade vi på en mack o väntade på samtalet. vi väntade o väntade, o svettades o svettades. o dom jävlarna ringde inte! snacka om sabotörer. här har jag precis kommit till skott med min fina radiokarriär o så drar dom mig vid näsan.
men tji fick lisa från christerredaktionen som inte höll sitt löfte då jag i programmet innan lyckades med att önska en låt, samt få hela motiveringen uppläst. där har du lisa-fisa!
för er som missade min radiodebut kan ni läsa motiveringen nedan:
Min syster som jag saknat till vansinne flyttar snart hem från Peking efter ett och ett halv år där. Det betyder att vi äntligen kan göra allt det där vi brukar göra igen; dricka kaffe vid ån, ta en promenad på kvällen, äta nybakt banankaka med mjölk, citera alla filmer vi växte upp med, jaga varandra hysteriskt runt köksön, bråka om kläder vi lånat av varandra, bli jagade av en galen man i permamobil och åka en lång omväg när vi ska handla till The Thief med Infinite Mass på högsta volym.
Därför vill jag önska The Thief med Infinite Mass. För att min syster äntligen kommer hem!
nu ska jag vässa mina armbågar lite till o mejlbomba lisa-fisas arbetskamrater i alla program, varje dag, hela dan. det gäller att göra sin röst hörd!
det hela började med att jag anmälde mig till christer i p3´s tävling 'spik i foten', en tävling om värsta sommarjobbet.
efter redaktionen läst min målande beskrivning om hur jag dagarna i ända sitter o knappar på samma knapp varje dag, alternativt skriver exakt samma mening hela dan, samt läst om mina kroppsliga åkommor såsom ryggont som kan utvecklas till avdomning av diverse leder, träningsvärk i överarmarna och en extremt maniskt blick ringde de upp mig för att meddela att det tyckte att jag skulle vara med i tävlingen. självklart ville jag det, vem vill inte vara bitter o cynisk inför hela sverige? den stora dagen kom o jag förberedde mig hela dagen genom att verkligen känna efter hur jävligt jag hade det. när programmet väl började satt jag i en bil med några vänner. för att inte riskera att befinna oss mitt på motorvägen när jag skulle vara med parkerade vi på en mack o väntade på samtalet. vi väntade o väntade, o svettades o svettades. o dom jävlarna ringde inte! snacka om sabotörer. här har jag precis kommit till skott med min fina radiokarriär o så drar dom mig vid näsan.
men tji fick lisa från christerredaktionen som inte höll sitt löfte då jag i programmet innan lyckades med att önska en låt, samt få hela motiveringen uppläst. där har du lisa-fisa!
för er som missade min radiodebut kan ni läsa motiveringen nedan:
Min syster som jag saknat till vansinne flyttar snart hem från Peking efter ett och ett halv år där. Det betyder att vi äntligen kan göra allt det där vi brukar göra igen; dricka kaffe vid ån, ta en promenad på kvällen, äta nybakt banankaka med mjölk, citera alla filmer vi växte upp med, jaga varandra hysteriskt runt köksön, bråka om kläder vi lånat av varandra, bli jagade av en galen man i permamobil och åka en lång omväg när vi ska handla till The Thief med Infinite Mass på högsta volym.
Därför vill jag önska The Thief med Infinite Mass. För att min syster äntligen kommer hem!
nu ska jag vässa mina armbågar lite till o mejlbomba lisa-fisas arbetskamrater i alla program, varje dag, hela dan. det gäller att göra sin röst hörd!
